-För ibland går det tyvärr åt helvete. Det gör ju det. Vi kan inte förhindra det.

Ibland är det bättre att låtsas att man mår bra när man egentligen inte gör det, mycket för att slippa alla frågor och på att alla ska klaga på att man inte springer runt med ett leende bara för att dom gör det! Okej visst kan jag hålla med om att det är trist med negativa och sura människor, men jag har kommit till det stadiet nu att när jag måste låtsas eller försöka glömma att jag inte mår bra, så går det inte.. Kroppen säger stop detta funkar inte, så då blir jag känslomässig istället och har så lät att bli ledsen nu istället. Jag har inget hårt skal som "skyddar" mig och hjälper mig att hålla ihopa mig, utan nu får jag stå på egna ben och möta världen helt tunn och skör..

Berätta för mamma igår att jag tycker det är jobbigt att gå till skolan och att jag inte trivs, men att jag inte har en aning om vad jag vill gå och att jag inte gillar lärarna där. Allt känns fel och jag känner mig vilsen! Dock så har inte hon heller något svar på vad jag ska göra, men det är bara mitt eget fel att jag låtit detta gå så långt och nu får jag helt enkelt "stå mitt kast"(eller vad man brukar säga).