mina älskade vänner försök se detta från min synvinkel och snälla ta inte illa upp!♥

Det känns ibland eller ganska ofta när jag tänker på det mer och mer.. Jag träffar inte mina allra närmsta vänner så ofta längre och det är klart att jag ser Camilla, Benni & Mimi som mina bästa vänner! Men det är ändå att jag känner att jag kan inte berätta eller jag vill inte för det känns fel på något vis att berätta in i minsta detalj för dom som med mina vänner här hemma(vet inte alls varför).

Jag saknar faktiskt det dära med att inte kunna träffas lika ofta(nu när vi går i olika skolor) för det va faktiskt så att jag berättade mer för mina vänner här hemma än för bup.

Vissa dagar tycker jag det är sjukt jobbigt, men det är ändå inte så att jag vill "störa" mina vänner med mina "problem" eller ja om jag har något roligt jag super gärna hade velat att dom skulle få reda på, så tar det ändå emot för som sagt så vill inte jag vara den dära "dryga personen" som måste berätta exakt allt.

Som tex en kompis sa till mig för några dagar sedan att visst va vi fortfarande bästa vänner, men imed vi inte träffas så ofta har hon ju andra att snacka med(för det kan jag hålla med om att de e mycket lättare att snacka "face to face")..

ps. vilket rörigt inlägg detta blev..